|
Hjälparen, Sanningens Ande
Ingemar Andersson - Ur Församlingsblad 2/2009
Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? Men eftersom jag har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: om synd, ty de tror inte på mig, om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, om dom, ty denna världens furste är dömd. Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er. Allt vad Fadern har är mitt. Därför sade jag att han skall ta av det som är mitt och förkunna för er.
Joh. 16: 5-15.
I sitt avskedstal talar Jesus vid flera tillfällen om den hjälp han skall sända sina lärjungar genom den helige Ande. Jesus säger att han är Hjälparen, Sanningens Ande.
Och denne Hjälpare, den tredje personen i Gudomen, Gud, den helige Ande, kommer med Ordet. Ordet är den helige Andes verktyg. Genom det Ord som har makt att frälsa själar (Jak. 1:21) överbevisar Anden världen om synd och rättfärdighet och dom. Genom den helige Ande blir människor förda in i hela sanningen, och Anden skall inte vittna om sig själv, utan själva centrum i Andens förkunnelse är Kristus.
Jag tror, att jag icke av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom, utan den helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i den rätta tron…( Lilla katekesen, förkl. 3:e trosart.).
Det råder ingen brist på andlig verksamhet i vårt land. Ett otal kyrkor, samfund, föreningar och olika sammanslutningar kallar och inbjuder till gudstjänster och andliga sammankomster av alla de slag, men det är ingalunda så att den helige Ande finns med i alla dessa sammanhang. Den helige Ande finner man inte i vilka sammanhang som helst.
Hur skall då en människa veta vart hon skall vända sig? Hur skall hon kunna välja det rätta i detta väldiga andliga utbud? Var finner man Hjälparen, Sanningens Ande?
För det första:
Den helige Ande är Sanningens Ande. Förkastar man Guds ord, Sanningen, så har man också förkastat den makt som kan frälsa själar och drivit bort den helige Ande. Och vill man göra sig till herre över Ordet, välja och vraka i Skriften och själv bestämma vad man skall rätta sig efter och vad man skall förkasta, så har man därmed förkastat Sanningens Ande och ställt sig utanför frälsningen.
Men där man ödmjukt tar emot Ordet, där verkar Sanningens Ande. Där förklarar han Kristus. Där framställer han Jesus Kristus som korsfäst för syndares ögon (Gal. 3:1). Där Guds ord förkunnas oavkortat, till dom och till frälsning, där verkar den helige Ande genom det Ord som har makt att frälsa själar.
Till sådana sammanhang skall den människa söka sig som genom den helige Ande vill få Livets ord inplanterat i själen, till frälsning och salighet. Men där Ordets sanning föraktas, där finner man inte den helige Ande.
För det andra:
Han skall förhärliga mig… Kännetecknande för den helige Andes verksamhet är således att Kristus förhärligas. Den helige Ande förkunnar Kristus, predikar om hans verk till vår frälsning, upphöjer och ärar Frälsaren.
Där den helige Ande verkar, där står således talet om korset i centrum, där är själva kärnan i evangelium också kärnan i förkunnelsen och verksamheten.
I sådana andliga sammanhang där Anden och andliga upplevelser är det intressanta, där Andens gåvor hamnar i centrum för förkunnelsen har man anledning att ta sig i akt. Där Andens gåvor, där andedop och tungotal blir kriterier för en rätt omvändelse, där är det fara värt att en annan ande regerar än Kristi Ande. Den helige Ande vittnar nämligen inte om sig själv och sina gåvor. Han vittnar om Kristus.
När Petrus skriver till de utkorade främlingarna som blivit födda på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, talar han om hur profeterna sökte och forskade efter denna frälsning i Kristus Jesus, som de profeterade om. Vem hade då uppenbarat denna frälsning för dem?
Det var ”Kristi Ande” i profeterna som förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. Och ”de utkorade främlingarna” hade fått detta förkunnat för sig ”genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen”, predikade evangeliet för dem. Den helige Ande kallas ”Kristi Ande” därför att han förkunnar Kristus och förhärligar frälsningens verk i honom.
Genom detta budskap verkar alltfort den helige Ande, och där detta budskap förkunnas, där skall den som vill frälsa sin själ söka sin andliga näring.
Den helige Andes ämbete är att "överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom", säger Jesus.
Om synd, ty de tror inte på mig…
Vad är då ”synd”? Om man nu överhuvudtaget har någon förståelse för vad synd är, så räknas knappast människors svagheter och misslyckanden som synd. Möjligen kan man stämpla grova överträdelser av lagen, som stöld och mord, som synd.
Men inte bara missdådare, utan också människor som lever rättskaffens avslöjas av den helige Ande som syndare. Anden skall överbevisa världen om synd – och detta på grund av något som den naturliga människan inte kan fatta och förstå: Om synd, ty de tror inte på mig…
Det kan vara stor skillnad människor emellan med avseende på det yttre, och det är ingalunda något berömvärt i att vara en stor syndare, tvärtom! Men även om man som fariséen i templet kan räkna upp många förtjänster och företräden – tror man inte på Kristus, så ligger man under domen. Och den enda vägen till frälsning, till räddning undan domen är tron på Jesus. Utan tro är ingen behaglig i Guds ögon (Hebr. 11:6).
Huvudsynden
Att detta, att inte tro på Jesus, skulle vara det värsta, ja själva huvudsynden, det kan man varken fatta eller tro. Här behövs avslöjanden och överbevisning och detta gör den helige Ande.
Att otron är själva grundsynden varifrån all annan synd härflyter, det visar sig här i världen. Där otron bor, där tror och aktar man inte Guds ord och bud.
Man vet att det är fel att stjäla och mörda, men det råder ingen brist på tjuvar och mördare här i världen. Man vet att hem där en mor och en far kan ge barnen den kärlek, värme och trygghet de behöver har den största betydelse för barnens framtid, men hemmen slits sönder och splittras, familjer ödeläggs och det äkta ståndets värde devalveras. Och barnen, som i trygga hem skulle lära sig respekt och hänsyn, få stöd av klara gränser, blir rotlösa, vilsna, uppkäftiga och respektlösa. Så maktlöst är samhället att i vissa områden kan, på grund av ungdomliga upprorsskaror, inte ens ambulans och brandkår nå fram med sin hjälp utan massivt stöd av polisstyrkor.
På arbetsmarknaden florerar svartjobben och yrkesstoltheten har ersatts av fuskjobb.
Och nu vanhelgas och smädas äktenskapets heliga stiftelse i vårt land, och detta i gott samförstånd med Svenska kyrkan, som utger sig för att vara en kristen kyrka, men som i uppenbar strid mot Guds ord välsignar homosexualitet och vill viga samman förbindelser som Gud förbannat.
Varför ser det ut så i vårt samhälle? Svaret är: Om synd, ty de tror inte på mig…
Världen tror inte på Kristus. Den föraktar hans ord, smädar hans lidande och död och förnekar sin synd och skuld. Därför lägger den helige Ande världen under domen: Om synd, ty de tror inte på mig…
Utanför Guds rike, under Guds vrede, fördömd till helvetet och en evig pina – sådan är situationen för var och en som inte tror på Jesus. Och den enda räddningen undan fördömelsen är denna: tron på Frälsaren!
Tron – det är hjärtats förtröstan på Kristus, en tro på att vad han har gjort är mitt: Han har lidit och dött för mig, förtappade och fördömda människa, för att jag skall vara fri från synden, frälst och salig och leva för Kristus. Och denna tro verkar den helige Ande.
Om rättfärdighet, ty jag går till Fadern…
I världen härskar otro, synd, orättfärdighet. Det finns ju en borgerlig rättsordning inför vilken man kan vara en god och rättfärdig samhällsmedborgare. Man kan utöver detta också vinnlägga sig om gudsfruktan, läsa bibeln, bedja, delta i andlig verksamhet och göra mycket gott, men ingenting av detta gör en människa rättfärdig inför Gud eller bidrar i minsta mån därtill.
Den helige Ande förkunnar att rättfärdigheten består i detta: att Kristus går till Fadern. Det talas ingenting om vad människan skall åstadkomma för att bli rättfärdig. Det talas bara om vad Jesus gör, och vad han gör är ättfärdigheten.
Vad menas då med att Kristus går till Fadern? Det är hans lidande, död, uppståndelse och himmelsfärd. Detta skall vara vår rättfärdighet!
Men också här står världen oförstående. Nog måste det väl betyda något om man bjuder till, visar god vilja och gör sitt bästa? Gud som är kärleksfull och barmhärtig ser säkert till det goda syftet och kan räkna oss det till godo och ha överseende med om inte allt blir så fullkomligt.
Att allt som inte sker av tron på Kristus står under förbannelsen, det tror man inte. Man vägrar att godta Andens domar om synd och rättfärdighet – och genom denna otro går man förlorad.
Kristus gick en annan väg. I fullkomlig lydnad har han gått i alla syndares ställe, oss till godo. Och detta är vår rättfärdighet. Den skall alltså inte sökas hos oss eller åstadkommas genom något vi gör, utan den består i något som har skett utom oss, helt utan vår medverkan.
Så har Herren handlat mot oss, alldeles oförtjänt. Därför heter det nåd, eftersom all förtjänst är utestängd. Då inget hos oss kunde åstadkomma frihet från synden och skaffa fram rättfärdighet och frälsning, då gjorde Gud det genom att sända sin Son till världen (Rom. 8:3; 3:19-24).
Men detta kan ingen människa räkna ut, tro eller förstå. Det är ett mysterium för den naturliga människan, en gåta. Men den helige Ande överbevisar världen om rättfärdighet, om vad Kristi gång till Fadern innebär.
Om dom, ty denna världens furste är dömd …
Domen har gått över honom och över hans rike. Jesu död betydde inte att djävulen segrade. Tvärtom, den bröt djävulens makt och välde:
Vi förlossas, Ormen krossas;
Avgrundens och dödens makt
Nu är bunden. Från den stunden
Allt är Sonen underlagt.
Nu är helat, Vad vi felat,
Och Guds nåd i ljuset bragt.
Världsfursten har förlorat och den som håller sig till honom hör till den förlorande sidan. För världen och dess väsende förgås, men ”Kristi rike varar Och sig alltmer förklarar, Välsignad vare han, som kom i Herrens namn”.
Jesus säger också om den helige Ande, att han skall föra lärjungarna in i hela sanningen. Dessa Jesu ord har genom historien missbrukats och misstolkats. Det är en vitt utbredd vanföreställning att apostlarna endast kände delar av sanningen, men inte hela den kristna läran, utan att denna efter hand utvecklats och växt fram under årtusenden. Och därför måste läran naturligtvis fortfarande utvecklas och omtolkas för vår tid.
Sant är det att vår kunskap här i tiden är ett styckverk. Så var det också med apostlarna. Vi ser att de ännu mot slutet av Jesu liv på jorden inte förstod en del av innebörden i hans undervisning. De hängde fast i föreställningar om ett återupprättat Israel. De hade svårt att fatta att Jesus skulle överlämnas i syndares händer, korsfästas, dö, begravas och uppstå. Men Hjälparen, den helige Ande, skulle upplysa deras sinnen och hjälpa dem att fatta Jesu undervisning.
Det betydde inte att något nytt lades till det som Jesus lärt dem. I apostlarnas predikan och brev finns ingenting som går utöver vad som finns i evangelierna, det som Jesus lärt dem. Att uppenbarelsen har fortsatt och att den kristna läran har utvecklats efter hand så att nya trossatser har kommit till är falsk lära. Så har romersk-katolska kyrkan i strid med Skriften slagit fast trossatser som inte finns i bibeln. Och samma väg går liberalteologin, som bl.a. i bibel 2000 omtolkat och förfalskat Guds ords budskap. Människan har gjort sig till herre över Skriften och ansett sig ha rätt att anpassa Ordet efter världens måttstock. Men den som ändrar, förvanskar, tar bort eller lägger till något till Herrens ord eller drar det i tvivelsmål, har ställt sig utanför Sanningen och vänt Sanningens Ande ryggen.
Men genom Ordet, Sanningen, undervisar, upplyser, omvänder, helgar, leder och bevarar Sanningens Ande till frälsning, salighet och evigt liv. Och då skall vi förstå fullkomligt och inte längre se dunkelt som i en spegel, utan ansikte mot ansikte se Herren i hans härlighet, se honom sådan han är. Lovat vare hans namn evinnerligen!
Amen.
|
|
